Sådärja.

Vad fint yngsta dottern har skrivit på soffbordet.

Måndagskväll

Hej hopp så var måndagen gjord - skönt! 

Ännu bättre känns det då jag, efter att ha gått igenom kylen och frysen, insett att jag inte behöver laga mat idag då det finns rester till alla. Laga mat är nämligen det tråkigaste som finns. Jag lovade mig själv att lära mig att laga mat då jag fick barn (innan levde jag mest på färdiga pajer, pizza och popcorn) och det löftet har jag väl hållit. Det är så himla tråkigt bara och jag klarar inte av att göra något utan recept. En maträtt som jag faktiskt aldrig gjort är köttfärssås. Min farmor gjorde en gudomligt god köttfärssås och jag önskar att hon hade levt så jag kunde få receptet/lära mig av henne. För är inte det en sån där "bra mamma" sak, att kunna göra en riktigt god köttfärssås?! :-)

Övrigt så har jag tänkt gå till sängs tidigt ikväll då jag är väldigt trött efter en sömnlös natt. Det är så skönt att lägga sig strax efter barnen och läsa. För närvarande läser jag Journal 64 av Adler Olsen. Ungefär sån litteratur jag orkar med på kvällen. :-)

Semester

Nu längtar jag massor.

Lite blandat.

Lite av det som inhandlades igår, klänning och marmorbricka.

Idag tog jag med mig syrran (eller om det var tvärtom) och gick femkilometarn. Så skönt och välbehövligt. Det enda tråkiga var att på vägen hem låg en man som svimmat, så medan en annan kvinna ringde SOS alarm så tog jag hand om hans chockade dotter. Det händer mycket sånt nu.

Snart ska familjen åka på äldsta dotterns fotbollsträning vilket mamatina tycker är jättekul. :-) Jag har ju spelat fotboll själv och tycker det skulle vara himla roligt om tjejerna vill spela. 

Annars så fyller min man år idag och det ska firas genom att han själv får ställa sig vid grillen! Haha.

Borde även arbeta lite grann. Gör jag det så underlättar jag för mig själv resten av veckan men kan väl erkänna att trots den vetskapen så känner mig inte helt motiverad...

Skört.

Idag när vi var på väg till svärföräldrarna för lite födelsedagsfirande så var jag tvungen att ringa 112. En man hade ramlat, troligtvis epilepsianfall, och låg på marken alldeles förvirrad. Tack och lov tog två andra män hand om honom medan jag ringde. Efteråt blev jag alldeles skakig och gråtfärdig. Även om mannen på marken levde, andades och verkade må hyfsat "bra" så blev det en påminnelse om hur skört livet är.
Det blev även en påminnelse om hur skönt det är att vi bara kan ringa ett nummer på tre siffror  och så kommer det en ambulans med proffsig, utbildad personal och tar över.

Shopping

Vin i plastglas-

lunch på Vigårda Barbeque.