Skört.

Idag när vi var på väg till svärföräldrarna för lite födelsedagsfirande så var jag tvungen att ringa 112. En man hade ramlat, troligtvis epilepsianfall, och låg på marken alldeles förvirrad. Tack och lov tog två andra män hand om honom medan jag ringde. Efteråt blev jag alldeles skakig och gråtfärdig. Även om mannen på marken levde, andades och verkade må hyfsat "bra" så blev det en påminnelse om hur skört livet är.
Det blev även en påminnelse om hur skönt det är att vi bara kan ringa ett nummer på tre siffror  och så kommer det en ambulans med proffsig, utbildad personal och tar över.